Aktuellt i kikaren: gräsand

I vårt östra grannland Finland är ”pullasorsa” – bulländer – ett samlande uttryck för halvtama gräsänder. Numera är det inte så vanligt att ”parkänder” matas med bröd, en diet som i längden knappast är bra för dem.

När vi besöker fågeldammen och änderna flockas runt oss, får gräsanden kanske omdömet att vara ”en andra klassens fågelart”? Men den är en mycket spännande och väl utforskad fågel!

I en ganska nyutkommen bok av Anders Bjärvall, ”Nyfiken på fåglar – axplock ur dagböcker under 65 år”, finns ett fascinerande kapitel helt ägnat åt gräsanden.

Han har fört naturdagbok sedan början av 1950-talet och är en trogen ölandsvän. Anders har också tjänstgjort på Ottenby fågelstation.

Ett spännande projekt gjordes för några decennier sen, tror det var på 1980-talet. Då ringmärktes flera tusen gräsänder under några höst- och vintersäsonger i Pildammsparken, Malmö.

Det visade sig att många gräsänder kom från häckningsplatser i nordöstra Europa och de var på väg till övervintring ännu längre åt sydväst!

Gräsanden är alltså även en långflyttande fågelart … den du ser i december i ”Stadsparksdammen”, kan ha sin häckningsplats uppåt Kolahalvön!

Lasse Åbergs komedi ”SOS – en sällskapsresa” har en gräsandshanne som ett återkommande inslag i filmen. Varje gång hannen ses i bild hörs lätet från en kväkande hona! Det är en vanlig missuppfattning att båda könen kväker på det där lite retsamma sättet. Nej, gräsandshannen har bara sin mjuka vissling eller ett diskret, nasalt ”päääv”.

Carl von Linnés mentor, Olof Rudbeck d.y. var troligtvis den som introducerade namnet gräsand kring år 1700.

Ibland användes gräsand som namn på honan medan hannen kallades anddrake … även stavat andrake i vissa böcker.

Hannen har också kallats blånacke – huvudet skimrar i solljuset från grönt till violett. Det finska artnamnet är sinisorsa… blåand.

Text: Göran Andersson

Foto: Josefin Nilsson