Tillfälliga utställningar

Vårens klocka ställs om - en berättelse av 1,4 miljoner fåglar

Utställningen visas i naturum Ottenby samlingssal under hösten 2025.

Ottenby fågelstations unika datasamling

2024 slås tre rekord på Ottenby fågelstation. Ladusvala, svartvit flugsnappare och rödstjärt ringmärks alla på ett tidigare datum än någonsin förut vid Ottenby. Faktum är att flyttfåglarna som övervakas i Ottenby i genomsnitt anlände 8,3 dagar tidigare under 2024 än när fågelstationen började med datainsamlingen i slutet av 1970-talet. Denna data har samlats in genom världens längsta oavbrutna standardiserade fångst av flyttfåglar och idag finns information om över 1,4 miljoner fågelindivider. I materialet framgår en tydlig trend: fåglar tidigarelägger sin nordflyttning för att försöka vara på plats när våren numera infinner sig. I jämförelse med när Ottenby fågelstation började mäta fåglarnas ankomsttid så är den genomsnittliga tidigareläggningen av vårflytten nu närmare fem dagar. Men frågan är om flyttfåglarnas tidigarelagda ankomst är tillräcklig för att hinna anpassa sin häckning till övriga skiften i naturen som också inträffar tidigare på våren. Hur fåglar som övervintrar i andra länder eller på andra kontinenter försöker tajma sin ankomst med den Nordeuropeiska våren och vad som händer om de ankommer för sent, är något vi tittar närmare på i den här utställningen.

Motivationen att resa långt
Myggen som svärmar, fjärilslarverna som hänger i drivor och spindlarna som plötsligt är ”överallt” tillhör den svenska sommaren. Detta vet flyttfåglarna och detta är motivationen för dem att flyga hit för att häcka. Som föräldrar vill de ge sina ungar en god start på livet under sommarmånaderna. Men fågelarternas förutsättningar att hinna till häckplatserna skiljer sig åt. Medan vissa arter endast flyttar från södra till mellersta Sverige, reser andra hit från tropiska Afrika.

Kortflyttande och tropikflyttande fågelarter
Varje år lämnar majoriteten av alla fågelarter Sverige. Framför allt är det fåglar som livnär sig på insekter som behöver hitta nya jaktmarker när temperaturen faller. Fåglar vet hur långt de behöver flytta och medan en ”kortflyttande” art som sävsparv kan nöja sig med att tillbringa vintern i Skåne så flyger ”tropikflyttande” arter som göktyta och buskskvätta till tropiska Afrika, eller mot Indien och Pakistan, som mindre flugsnappare. Oavsett hur lång resan är och vart i världen de sprider ut sig under vintern så gör våra häckfåglar allt för att åter vara på plats i den svenska naturen när våren spirar igen.
Att tidigt nå fram till häckplatserna ökar fåglarnas chanser att etablera bra revir med god födotillgång i lämpliga livsmiljöer för att föda upp många ungar. Det finns därför en inre drivkraft hos flyttfåglar att vara tidigt på plats. Men att hänga på låset kan också medföra risker – vädret kan slå om och det kan plötsligt bli svårt att hitta föda. Sådana händelser kan betyda döden för en fågel. Men i ett allt varmare klimat blir kallare väderomslag på vårarna ovanligare, och om det år efter år innebär en vinstlott att vara tidigt på plats så kommer tidsschemat att påverkas för allt fler individer.

Fenologi – naturens årscykel
Fenologi är det vetenskapliga begreppet för naturens förändringar i förhållande till årstiderna. Att flyttfåglarna återvänder till Sverige är, precis som trädens lövsprickning och fiskarnas lek, delar av vårens fenologi. Att dokumentera fåglarnas ankomst till Ottenby under vår och höst har varit en viktig del av Ottenby fågelstations miljöövervakning ända sedan verksamheten startade.

Mindre flugsnappare anländer 3,8 dagar tidigare på våren

Göktyta anländer 5,3 dagar tidigare på våren

Gransångare anländer 13,3 dagar tidigare på våren

Rödhake anländer 9 dagar tidigare på våren

Vårflytten går snabbare
Att kortflyttande arter ankommer tidigare på året är kanske inte så märkligt, eftersom klimatet i vinterkvarteren påminner mycket om vårt. När vinterkylan börjar släppa är flyttfåglarna snabba med att röra sig norrut. Men även arter, med en vinterutbredning i tropiska Afrika har skjutit fram sin ankomsttid med en knapp vecka. Dessa arter kan omöjligt veta hur väderförutsättningarna ser ut i Nordeuropa när de bestämmer sig för att lämna den afrikanska kontinenten. En förklaring till tropikflyttarnas tidigare ankomst skulle kunna vara att det varmare klimatet resulterar i allt tidigare insektskläckningar längs flyttvägarna upp mot Skandinavien. Det som tar längst tid på fåglarnas resa är inte själva flygtiden, utan istället tiden de lägger på att söka efter föda under resans gång – alltså själva ”tankstoppen”. Om fåglarna har lättare att hitta mat under resan så kommer den gå betydligt fortare. En annan tänkbar förklaringsmodell är att en tidig ankomst till häckplatsen är så pass gynnsam att dessa individer lyckas bättre med häckningen och får fler ungar än de som anländer sent. Hos många fåglar ärvs nämligen flyttningsbeteenden genetiskt av föräldrarna. Små fåglar häckar redan vid ett års ålder och det möjliggör ett förhållandevist snabbt evolutionärt svar om ett visst beteende skulle innebära en påtaglig fördel.

Olika reaktioner på en förlängd sommarsäsong
Ottenby fågelstations data visar en tydlig trend över flyttfåglarnas tidigarelagda vårflytt. Men även under hösten anpassar sig flyttfåglarna utifrån den förlängda sommarsäsongen i Sverige. Här intar fåglarna däremot två helt olika strategier.
Kortflyttande arter, som sävsparv, utnyttjar gärna den förlängda säsongen till att föda upp en extra kull. Därför kommer de oftast i väg några veckor senare än när Ottenby fågelstation började mäta fåglarnas höstflyttning.
Tropikflyttare, som törnskata, påverkas däremot av en längre rad faktorer, så som födotillgången i de olika länderna de ska passera och olika torr- och regnperioder. Dessutom kommer flera tropikflyttande arter att behöva byta sina fjädrar i övervintringsområdet och därför är det viktigt för dem att vara framme i tid. Det tajta tidsschemat gör att dessa arter inte har möjlighet att lägga fler kullar. Så om de anländer tidigare på våren kommer de också att bli klara för avfärd tidigare på hösten.

Svartvit flugsnappare & fjärilslarverna
Varje vår flyttar miljontals svartvita flugsnappare upp från tropiska Afrika till sina häckningsplatser i
Nordeuropa. Likt flera andra arter har flugsnapparen under de senaste årtiondena tidigarelagt sin vårflytt för att anlända till häckplatsen ungefär samtidigt som de allt tidigare vårarna infinner sig. En nederländsk forskargrupp har studerat hur flugsnapparpopulationer i ek- och lövskogar drabbas negativt när vårvärmen slår till tidigt. Fåglarna i de här livsmiljöerna har historiskt haft gynnsamma förutsättningar, eftersom det brukar finnas gott om fjärilslarver när flugsnapparna ska föda upp sina ungar. Men larverna frodas bara under en begränsad period på upp till tre veckor. Och larvernas anpassning till vårvärmen går snabbare än flugsnapparnas. Nu för tiden när fåglarna ska föda upp sina ungar har larvernas period ofta hunnit passera. Undernärda fågel-
ungar får en sämre hälsa och svårare att klara sitt första riskfyllda levnadsår. Resultatet blir att flugsnapparna börjat överge den här, tidigare så gynnsamma miljön. Svartvita flugsnappare som häckar i blandskog, där både lövträd och barrträd ingår, har visat sig klara de varmare och tidigarelagda vårarna bättre. Detta eftersom de har kunnat anpassa sig till en större variation av insekter för att föda upp sina ungar. Om övergivningen av ek- och lövskogar som häckningsplats är en bidragande orsak till artens populationsförändring i stor skala är inte känt, men sedan 1980-talet minskar populationen av svartvit flugsnappare som art.

Vitkindad gås & snösmältningen
Det är inte bara insektsätare som flyttar långa sträckor. Även gräsätande arter som vitkindad gås, flyger varje år upp mot 300 mil från vinterkvarteren i Nederländerna till häckningsplatserna i Arktis. Deras mål är att komma fram precis när snön smälter undan på den ryska tundran. Om de lägger sina ägg kort efter ankomsten kommer ungarna att kläckas inom en månad, och då ska nytt gräs finnas i rikliga mängder.
Med ett varmare klimat sätts fåglarnas anpassningsförmåga på prov, då snösmältningen i Arktis skjutits fram med i genomsnitt en dag om året under det senaste decenniet. På övervintringsområdet kan inte gässen förutse den arktiska snösmältningen och därför lämnar gässen Västeuropa vid samma tidpunkt som de brukar. Själva flyttningen kan de däremot anpassa om de inser att våren redan hunnit komma lång när de flyger norröver. Gässen prioriterar då bort att ta pauser och flyger i stället längre sträckor varje dag. På så sätt når de i genomsnitt sina häckningsplatser på tundran 13 dagar tidigare nu för tiden. Men trots sina ansträngningar så kan gässen ändå inte påbörja äggläggningen direkt när de kommer fram. De utmattade honorna behöver först återställa sin egen fysiska förmåga genom att få i sig näring på häckningsplatsen innan ruvningen kan påbörjas. Förseningen gör att ungarna ändå kläcks efter att den viktiga näringen i det nya gräset börjat avta, vilket gör dem svagare och de får därmed svårare att överleva. Forskare har sett att gässen idag lägger fler ägg än tidigare, i ett försök att kompensera för förlusten av ungar som inte klarar sig. Men att ställa om äggproduktiviteten snabbt är dock fysiskt omöjligt och än så länge har gässen inte lyckats hitta ett gynnsamt förhållningssätt till klimatförändring-
arna på de arktiska häckningsplatserna.

Arternas utbredningsområden förskjuts norröver
Flera europeiska studier visar tydligt att fågelarter som föredrar värme blir vanligare hos oss i Nordeuropa när temperaturen stiger. Samtidigt minskar arter som föredrar svalare temperaturer. Förändringen i fågelsamhällena är inte alltid lätt att lägga märke till när det handlar om arter som redan finns på platsen som gradvis blir vanligare eller mer sällsynta. Men det kan vara intressant att fundera över vilka arter som verkar bli vanligare eller mer sällsynta i ens eget närområde. Ibland märks det däremot tydligt, som när helt nya arter flyttar in i ett land. Under 2000-talet har flera fågelarter, så som brandkronad kungsfågel, trädgårdsträdkrypare, svarthakad buskskvätta, vitstjärnig blåhake och ägretthäger tagit klivet över Östersjön och börjat häcka i Sverige. Och fler arter står högst troligt på tur de kommande åren. 1952 upptäcktes brandkronad kungsfågel för första gången i Sverige i samband med en ringmärkning vid Ottenby. Idag ringmärks ett tjugotal fåglar varje år vid Ottenby och flera par häckar på Öland.

Nordliga fågelarter trängs undan
Trots att fåglar visat sig anpassningsbara när det kommer till att förändra sina flyttningsmönster som svar på klimatförändringen så pågår en större utmaning för de arter som är beroende av ett svalare klimat. Fåglarna på den nordligaste delen av halvklotet får allt mindre livsmiljöer att dela på. På Ottenby fågelstation har nordliga arter som exempelvis blåhake, lappsparv och berglärka blivit sällsyntare i fångsten under senare år. Det är idag för tidigt att fastställa den direkt orsaken, men den generella trenden är tydlig: arter som föredrar ett svalare klimat minskar på Ottenby fågelstation medan arter som föredrar värme oftare ökar i antal.

Läs mer om hur klimatförändringar påverkar flyttfåglar

Jordens natur förändras idag i snabb takt till följd av ett varmare klimat. Ottenby fågelstations datainsamling har bland annat kunnat belysa hur flera fågelarter förändrat sina flyttvanor för att anpassa sig till dessa förändringar. Med klimatets fortsatta uppvärmning krymper flera miljöer som är viktiga för fåglarnas föda och häckningsmöjligheter. Vill du läsa mer på ämnet så delar vi här länkar till alla de källor som använts i produktionen av denna utställning.