Aktuellt i kikaren: gransångare

GRANSÅNGAREN

När undertecknad började ”skåda fåglar” på 1950- och 1960-talen, hade gransångaren en nordlig utbredning i Sverige. Den gjorde skäl för sitt artnamn och häckade i granskogarna från norra Svealand och upp genom Norrland.

Men under inledningen av 1970-talet började den sydliga rasen av gransångare nere på kontinenten att expandera norrut.

Nu sjöng plötsligt gransångare i södra Sverige och nyetablerade revir kunde konstateras bl.a. i Ottenby lunds lövsalar somrarna 1973 och 1974!

En av Sveriges tidiga fältornitologer, Sven Nilsson, lanserade namnet gransångare redan 1824, eftersom han upptäckt fågeln i norska granskogar 1816. Han höll fast vid namnet gransångare även efter att han insett att samma art, men av en sydlig ras, fanns i lövskogar och parker i Mellaneuropa.

Vissa länder har ljudhärmande, onomatopoetiska, artnamn på gransångaren:

Finland – tiltaltti

England – chiffchaff

Tyskand – zilpzalp

Men även långt efter att den kontinentala gransångaren hade etablerat sig i södra Sverige, har ökningen fortsatt. De senaste tio åren är artens sydliga ras en verklig vinnare och ligger på tredje plats på 5-bästalistan i landet med en ökning på nästan 13 %!

Även norra Sveriges gransångare har ökat, dock inte lika mycket.

En vanlig ”ramsa” för oss människor, som ska lära oss känna igen gransångaren på lätet, är ”köp salt sill sill salt sill salt salt”! Ganska likt artnamnen på finska, engelska och tyska.

Men det vetenskapliga artnamnet collybita har med ett gammalt keltiskt ord för de penningaräknare (växlare) som fanns på marknader förr. Sången, som aldrig tycks ta slut, kan liknas vid när man släpper ner en slant i taget i påsen med mynt:

ETT-två-tre-FYR-FEM-sex-SJU-ått-NI-TI osv.

Släktnamnet Phylloscopus betyder ”lövskådare”. Gran-, grön- och lövsångare m.fl. ”gröna” släktingar, tycks hoppa omkring bland bladen och studera dem noga. De letar förstås efter föda … insekter och spindeldjur.

Studier vid bl.a. Ottenby fågelstation har visat att gransångarna de senaste åren anländer till södra Sverige flera veckor tidigare än på 1950- och 1960-talen!

Text: Göran Andersson

Foto: Josefin Nilsson