Aktuellt i kikaren: gravand

Längs södra Sveriges kuster finns en storvuxen, färggrann och ljudlig andfågel. Ja, den öländska våren och sommaren vid havet är som bäst när vi dessutom får lyssna till ”skrattet och visslingarna” från

GRAVANDEN

Den här tiden på året kan vi se en ganska märklig syn i de öländska radbyarna längs kustvägarna. Åtminstone för en som för första gången gästar Öland under våren.
Det sitter, eller rättare sagt, står gravänder parvis eller i flockar på många ladugårdstak! Och om den intresserade spanar in mot gården och kollar körbron upp till höskullen, kan denne se gravänder som helt sonika vankar in som tamgäss på logen.
De kommer att boa in sig där under tak och lägga en stor kull ägg. Den är nämligen en produktiv fågel.

Gravanden är i grunden en ”grävande” fågelart, som döljer sitt bo i någon hålighet den grävt själv ur en sand- eller jordbank eller övertagit från något större, fyrfota djur.
Den nyttjar även husgrunder, halmstackar, större stenrösen eller ”smiter in” under sjöbodar och fritidshus.
När gravandens ägg har kläckts, ofta långt från sjön, vandrar ”Mor Anka” i gryningen den långa och äventyrliga vägen ner till stranden med sin kull på 7-15 ungar!

”Gammalt tebaks” kallades gravanden för gravgås, på grund av sin storlek. Även ejdern hade det tillägget under 1700- och 1800-talen … ejdergås! I gamla brittiska fågellistor ses artnamnet Eider Goose.

Text: Göran Andersson